nattorg

nattorg

.-.-.JUST NU: Ledigt ett tag-.-.-.-

Allt började en väldigt tidig onsdag senvintern 85'
Sedan dess har mycket hänt. Man får filtrera lite i historien och ta med de delar som känns viktiga. Allt möjligt händer här, där och långt borta. Det är svårt att få med allting, och ibland känns det som man vill vara överallt. Just nu är jag i Lund, och detta är min just-nu-berättelse.

Möra ben, mör stek

VardagPosted by Fredrik 2007-02-02 01:14:56
Veckan flög iväg. Kan berott på att varken tisdag eller onsdag förgylldes av härliga föreläsningar. Istället satt vi o plugga på AF-borgen här i Lund och hann så mkt mer än vi hade gjort på övningarna som stod på schemat. De andra satt o tog det lugnt, när jag dök upp vid lunch (självklart), så vi drog o käka på östgöta, sen satt vi några timmar och räknade- riktigt produktiva.

Blog Image

I
tisdags följde jag med Peter och Andy på vad jag närmast vill kalla dödsmarchen med reservationen att ingen dog. Det var de första 7,5 kilometrarna jag sprungit på...ok ska inte ljuga nu- flera månader. Peter ångade på och Andy lyckades följa rätt bra, gammal judomästare som han är- till saken hör att han börjat träna judo igen, och därför hängde på Peter. (Vad jag egentligen vill mena på är att jag var asdålig även om det låter som jag försöker komma på ursäkter för varför de var bättre än mig) Vid första riktningsbytet sprack jag av lycka i tron att vi då var halvvägs, men det var vi inte. Man ger inte upp om man är mig och springer, även om det frestade när jag var minst 15 steg bakom de andra två, och när jag tillslut köttade mig ifatt och bad om ursäkt om jag drog ned tempot sa de bara: "näjnäj, det är lugnt, vi kör på bara, men vi tänkte köra intervall nu sista, vad sägs?" Jag hann med att få fram något sorts ljud och ta ett halvt steg innan mina lungor sa: "Njäej Fredrik, inte just nu förstår nu." Så jag skippade intervallerna, och joggade bara på istället, vilket resulterade i att jag hann ifatt de båda framför mig under deras vilojogg, precis lagom till att de spurtade iväg igen. Så fortsatte förnedringen ett tag och jag tänkte att jag var slut som löpare. Till slut kom vi i alla fall fram och jag hade hängt på hela vägen. Med stärkt samvete efter en dag av plugg och träning åt jag två portioner pasta med köttbullar och tog en härlig dush. (Vad nu det är för belöning, just det!- chips o cola till kvällsmål.)

Man kunde tro att sådant självplågeri är engångsföretéelser (per halvår), men nejnej. Idag bar det av igen. Samma sträcka, ungefär samma bild, förutom att Peter i slutet (nån km kvar) denna gång spurtade iväg och aldrig mer sågs till... inte ens i mål- han bara drog iväg utan ett ord och hade säkert dushat färdigt när jag o Andy kom i mål vid P-huset. Dessutom- kände jag mig mkt bättre konditionsmässigt än första ggn. Mkt hade säkerligen att göra med att jag kände till själva sträckan, men endå. Träningsvärken från tisdagens dödsmarch satt kvar när jag började uppvärmningen idag- men inte när jag kom hem och strechade. Möra ben, är dock ingen underdrift.
Nu ska jag sluta gnälla som ett barn med hål i tänderna- jag har ju faktiskt gjort oerhört mkt värre säker, och självömkan hade jag ju inget för har jag ju sagt. SKÖNT! är ordet. Skönt med mjölksyra o lite ÄKTA känsla i benen igen. Som gamla tider då man drack skiten för att det var gott och inget annat!
Målet är springa sträckan utan att vara nämnvärt andfådd på under 38 min innan jag åker tll Linköping i sommar. Det borde gå o fixa tror jag. Vad tror du?

Blev mkt snack om ben nu, och inte så mkt om stek, om något alls- men det får man ta. För dig som blev eggad att läsa p.g.a. steken i titeln kan jag bara säga: otur.

Dax o sova igen, veckorna bara flyger fram.
Sov gott.

Blog ImageRiktigt het nytagen bild på undertecknad som kvällsbonus idag. Grattis.

  • Comments(0)//nattorg.grattisasien.se/#post10